Agricola har värdiga efterföljare som håller liv i orden

Reportage från jubileumsfesten 27 november 2021 i Solbacka föreningshus. Text och foto: Nina Björkman-Nystén

Feststämningen tog emot publiken redan på gården till Solbacka när Agricolasällskapet i Pernå äntligen kunde fira sitt 15-årsjubileum. Inne i salen väntade instrument på att få ljuda i sällskap av en ståtlig julgran.

Ord hedrades på festen. Hur annars, upphovet till festen var en ordets och språkets mästare. Alla ord som Mikael Agricola tillförde det finska språket har inte överlevt sedan 1500-talet, men ändå omkring 60 procent. Det sägs att det första ordet var ”catti”, som senare fick sällskap av det numera vanligare ordet ”kissa” – men ”katti” används.
Inledningsvis berättade ordförande Kai Nieminen om sitt eget fyraåriga aktiva engagemang för Agricolasällskapet. Dåvarande ordförande och sällskapets grundande medlem Tuovi Putkonen hade särskilt inbjudit honom till årsmötet 2013 i ABC-caféet i Gammelby.

– Utan förvarning frågade hon innan mötet om jag kunde tänka mig att bli ordförande. Nåja, förvarningen kom fem minuter innan mötet i bilen på parkeringsplatsen. Hennes argumentering var enkelt övertygande: Agricola-sällskapet har inte varit särskilt aktivt sedan Pernå kyrkas 650-årsfest 2007. Hon sa att nu gäller andra motiv och hur vi kunde hålla liv i Agricolas arv och lokala kultur. Själv kunde hon inte fortsätta, sällskapet hotades av nedläggning. Så jag sade jo, när alla närvarande nio medlemmar bad mig.

Därefter har Nieminen och Putkonen samarbetat och gjort sitt bästa.

– Vi har försökt både upprätthålla Mikael Agricolas arv som det finska skriftspråkets stamfader och de rika tvåspråkig litterära och språkliga traditionerna i Pernå och i hela den östnyländska regionen.
Tuovi Putkonen drog sig till minnes hur hon inspirerades av Mikael Agricola när familjen för omkring 40 år sedan flyttade till Pernå. Hon var då redaktör på YLE och gjorde flera radioprogram om traktens stora son.
Hon avslutade sin överblick med att berätta om sina tankar vid tiden för Agricolasällskapets tillblivelse.

– Tillsammans med Elina Sorainen tog vi oss från Agricolas födelsehems gård upp på det höga berget vid huset. Vi såg ut över det fantastiska landskap som öppnar sig mot Pernåviken. Jag föreställde mig att jag var en liten pojke, som hade klättrat upp på hemberget och betraktar omgivningen så långt ögat når. Jag tänkte att landskapet blev outplånligt kvar i Mikaelpojkens sinne, att det förblev hans själs landskap. Barndomslandskapets strandlösa fjärd blev en symbol för hans senare livsverk.

Festprogrammet innehöll flera dikter av ordförande, poeten Kai Nieminen. Erja Noroviita, Nina Fogelberg och orkestern GLINT ensemble har skapat ett nytt verk som består av dikter och musik. Musik av Alexander Agricola ingick, en nederländsk kompositör som levde i slutet av 1400-talet och dog 1507.

Språket på jubileumsfesten var självklart i huvudsak finska, men avsnitt på svenska ingick, liksom några nya översättningar av Nieminens dikter. Här ett exempel:

Uppifrån berget
ser man längre bort än från
husen i dalen.
Lycklig den,
som tycker att
stigen dit upp är för brant

Isnäsbon Mia Aitokari höll festtalet, med inslag på svenska, hon utgick från att alla i publiken förstår båda språken i någon mån. Hon berättade om trakten när Agricola var barn och konstaterade att Pernå kyrkoby då var välbeställd. Genomgående relaterade hon till hans betydelse för henne själv. Hon hittade flera likheter, som intresset för vad ABC kan leda till, för ord och för den omgivning vi råkar leva i.

– Vi präglas av vår omgivning, våra rötter, vårt ursprung, vår uppväxtmiljö, familjens traditioner, det som vi får ta del av som barn och unga. I mitt barndomshem hade vi en stor bokhylla med färggranna uppslagsverk, konstböcker, poesi och klassiker. Jag läste allt.

Mikael Agricola läste också allt, det sägs att han hade läst alla böcker som fanns i hela Pernå. Skillnaden är förstås att det inte fanns många böcker i kommunen för 500 år sedan. Men båda tog del av världen med hjälp av ABC, sa Aitokari.

– För mig har Mikael blivit en vägvisare på kulturens stig. Han har hjälpt mig att orientera, att hitta, genom att söka. Han har också visat mig Kungsvägens, eller Stora Strandvägens betydelse.

Mia Aitokari är verksamhetsledare för Kungsvägen rf, en förening som bland annat utvecklar turismen längs Kungsvägen som i tiderna gick nära Agricolas hem. Hon fortsatte sitt tal med att tala om hans påverkan i vårt samhälle idag.

– Vi kan skapa betydelser för både Mikael och hans verk, men sannolikt har han betytt mera för oss än vi kan ana. Vår finlandssvenska identitet har också präglats av honom och hans insatser som fredsförhandlare för den europeiska gemenskapen. Vi kan också se oss genom hans arbete för en språklig självständighet, det som finlandssvenskarna jämt får kämpa för. Hans kamp som reformator för strukturer som präglar vårt andliga liv bör inte heller underskattas. Han röjde väg för nya fenomen, för frihet, fred och försoning, för mångkulturalism och humanism.